Jag heter Mattias Reck och är 39 år. I två decennier har jag sysslat med elitidrott, först taekwondo (WTF) sedan landsvägscykling från 25 års ålder. Under lång tid har jag även varit tränare, och coachat allt ifrån barngrupper till svenska mästare. Jag är numera huvudtränare i Sveriges bästa cykellag Team Cykelcity och även ansvarig för träningen för Mölndals elit- och juniorlag. Jag har varit utbildningsansvarig i Svenska Taekwondo Förbundet och varit med i elitkommittén, vilken i samarbete med SOK, hade till uppgift att förbättra situationen för de elitsatsande.

Anledningen till att jag under lång tid jobbat som tränare är det stora intresset för det som rör lärarprofessionen i kombination med hälsa, motion och prestation i teori och praktik.

Sedan början på 2010 har jag valt att enbart satsa på mitt företag och avslutade därmed min anställning som gymnasielärare på ABF Vuxenutbildning.

Egna idrottsliga meriter är flerårig landslagsspelare i WTF Taekwondo med dubbla SM-guld (-93,-02) och seger i en av Europas största tävlingar, Belgium Open (-94). Elitcyklist har jag varit sedan 1997. För några år sedan körde jag Sveriges mest kända cykellopp, Vätternrundan, för första gången.

Jag har fru och två barn. Att vara pappa är helt grymt!

• Längd: 185    Vikt: 72-73 kg (tävlar i -72 i taekwondo)
• Maxpuls: 187 Vilopuls: ca 42 
• Dricker gärna: mjölk, kaffe, rödvin, hoegaarden
• Äter gärna: italienskt, thaimat, sushi och mammas kåldolmar
• Om jag har tid över: tar en tupplur eller ser på TV
• Lyssnar på: Mike Oldfield, Bob Dylan, Waterboys, Depeche, Counting Crows, van Morrisson,   Cat Stevens, U2, Springsteen, Sting, Police, Prince, Paul Simon, Led Zeppelin, Laura Pausini,   Pearl Jam, Björk, Kim Larsen, Kent, Lundell, Wiehe & Afzelius
• Förebilder: Bruce Lee (när jag var yngre)… vet inte riktigt idag… Jens Voigt och Nelson   Mandela kanske? 
• Detta inspirerar mig: människor som vet vad dom vill och sen gör det också!
• Bästa filmerna: De sju samurajerna, Pulp Fiction, Magnolia, Vittne till mord, Gökboet, Allt eller   inget, Schindlers List, Visitörerna.
• Ser jag på TV: Aktuellt, Rapport, Agenda, Dokumentärer (samhällsläraren i mig) Seinfeld,   Rallarsving och så mycket cykel som det bara går med Vacchi & Adamson!!
• Boktips: Den vidunderliga kärlekens historia, De små tingens gud (jag läser på tok för lite   skönlitteratur).
• Favoritkonstnärer: Chagall, Picasso, Lennart Rosensohn, Gustav Rudberg, Peter Dahl.
• Semestertips: Mallorca, Belgien och Luxemburg för cyklister. Rom för stadsälskare.
• Cykelklubbar: Frölunda, Mölndal, Uppsala, Master, Hisingen, Cyclesport.se och nu Mölndal   igen.
• Cyklar på: Columbus Misano och Dura Ace
• Ett härligt träningspass I: distanspass i kallt men torrt väder under vintern när det är långt   kvar till tävlingarna…självklart inklusive härlig fika med kaffe och budapestbakelse…
• Ett härligt träningspass II: lagtempoträning under tävlingssäsongen när man har snabba ben   och kan ta i nästan hur mycket som helst…får någon släppa från hjul är det inte heller fel…
• Favoritcitat: “För mycket av det goda kan vara underbart ibland”

Hur ser jag på rollen som tränare och coach?

För mig innebär att vara tränare och coach att lyssna på den individ som jag ska jobba med. För att få veta hur han/hon tänker, vilka mål som ställts upp och vad individen har för behov av stöd. Min roll är att på bästa sätt finnas till för den som jag ska stötta. I vissa sammanhang betyder det att jag, i kombination med att lära ut, styr relativt mycket. Det kan då exempelvis röra sig om en nybörjare eller yngre person. Jobbar jag med en mer självständig och erfaren utövare förändras min roll till att vara ännu mer ständigt lyssnande, försöka hjälpa till att problematisera, visa på andra tänkbara vägar och skapa diskussion genom att vara en kunnig samtalspartner, ett bollplank.

Utövaren måste tro på det som ska genomföras - inte minst när det gäller hårdare satsningar som kräver mycket uppoffringar. Jag som tränare måste därför, i dialog med huvudpersonen, diskutera fram ett upplägg, ett upplägg som sedan vid behov är öppet för korrigering.

Vissa vill bli pushade, andra behöver främst dialog och en tredje trygghet i sit egna beslut. Individualisering är för mig A och O. Oavsett kunskaper och träningsbakgrund är vi olika och förväntar oss olika saker av en tränare. Det är min uppgift att förstå vad individen vill ha och sedan vara med och skapa bästa möjliga träningsmiljö utifrån det. 

Jag tror nyckeln till gott tränarskap ligger i att göra utövaren medveten om vad han vill och ska göra, hur han ska göra det och framförallt varför!

Utövarens egna kunskap om träningen (ex att kunna sätta in enskilda träningsmetoder i ett större sammanhang), ökar dennes motivationen och det gör det också lättare att ha ett fruktbart samtal mellan tränare och utövare. Det är också genom kunskap som man själv kan bli mer kritisk till det man ser och hör…och det finns gott om märkliga “bantningstips” inom träningsmetodik också! 

Tränaren är till för den som tränar - inte tvärtom!